Teaterpjäs
En nytolkning av Folkefiender ska ha premiär, men föreställningen sätter aldrig igång. Skådespelarna har gått i strejk men ledningen kräver att the show must go on. Biljettförsäljarna Pia och Åsa finner sig plötsligt ute på djupt vatten. Den tomma teaterscenen, som ingen längre vill eller vågar beträda, ska de två nu fylla. Guidade av ett misslyckat orakel som leder skamläger för överraskade medborgare ger sig Pia och Åsa in i ett skådespel som kommer förändra deras liv och själva föreställningen för alltid.
I teaterföreställningen Folkefiender tar vi avstamp i visselblåsarpositionen och undersöker individens och kollektivets väg framåt under kris. Vilken villighet och vilken kapacitet har vi att skapa fruktbar förändring från våra olika positioner? Vi utgår från en kombination av egna erfarenheter, förändringsteorier och Henrik Ibsens pjäs En folkefiende.
Föreställningen skapas och framförs av skådespelarna Mari-Helen Hyvärinen (FI), Emelie Zilliacus (FI) och Camilla Hellberg-Mushonga (FI/SVE) i samarbete med ljusdesigner Patrik Bogårdh (SVE), ljuddesigner Fredrik Söderberg (SVE) och föreställningstekniker Oscar Fagerudd (FI).
Foto: Jussi Hvärinen
Grafik: Anna Lolax
Grafik: Anna Lolax
Boka biljett här: info@ruikuttajat.com
Projekt Folkefiender stöds i Finland av Svenska Kulturfonden, Föreningen Konstsamfundet, Stiftelsen Tre Smeder, Suomen Kulttuurirahasto: Uudenmaan maakuntarahasto, Centret för konstfrämjande, Eugéne, Elisabeth och Birgit Nygréns Stiftelse, Helsingfors stad kulturstöd, Oskar Öflunds Stiftelse och Svenska Teaterföreningen i Finland
“Med denna vindlande och oförutsägbara berättelse gör Ruikuttajat en sällsynt lyckad betraktelse över en tidsanda som blivit många bekant intill utmattning.”
– Lasse Garoff, Svenska Yle
“Folkefiender är en humoristisk, experimentell och stundtals absurd pjäs om några av våra mänskligaste drag. /…/ Samtidigt verkar gruppen ha en bred rockärm, därifrån de alltid tycks kunna dra fram nya ess i precis rätt tid. Ruikuttajat! lyckas till och med överraska mer än en gång, vilket är lättare sagt än gjort på dagens teaterscen.”
-Lukas Lundin, Ny tid